Gröna konstruktiva bloggen

Kanske något att tänka på även i miljöekonomin...!! En hint. Genom att säga så vill jag se/visa Lidl:s exempel med övervakningen i ett större sammanhang, där det handlar om att stora företag kan gå över gränser för anständighet när deras verksamhet ständigt ska gå med mer vinst. I Lidls fall kan några tusen vara drabbade, vilket är ett stort antal och alltså troligen kommer att föranleda en hel del klagomål och krav på ersättning. Men tänk om de som drabbas är hotade miljöer eller utrotningshotade växt- eller djuarter? Eller om det är fattiga människor, som i Kina där bönder i torkdrabbade områden får avstå vatten till förmån för OS? Naturen har inte en chans att föra sin egen talan, och därför är jag en röst för den, åtminstone tills en majoritet människor börjar se oss som en del av den och att den är något vi behöver.

Jag önskar att vi kunde vi ibland inte bara säga att det är lagom nu och att det räcker? Kanske är det också en del av problemet - om det inte bara är en klyscha - att ordet lagom bara finns i Sverige? Det är något jag har tänkt förut... (skriv gärna om du vet :)

Lidl har f.ö. bett om ursäkt till alla 48000 anställda i Tyskland, så de visar iallafall en förståelse och vilja att reparera det som de har gjort.

Har än så länge inte hittat något svensk länk om det, men det går att läsa om det här på tyska.

Detta var en bra artikel om goda exempel på miljöområdet, om fall där vi människor har haft lösningar på miljöproblem.

Det kan ibland verka som att miljöfrågor har "domedagskaraktär". Men... om saker och ting var bra och utom fara, så behövdes ju inte upplysningen om miljöfrågorna, eller hur? ;-) :-) Det är alltså naturligt att miljöämnet har karaktären av "whistle blowing" och varningar. :)

Jag anser dock att de s.k. "domedagsprofetiornas" tid är på väg ut. Jag tror det var något som mest togs till under den tiden när den gröna rörelsen förlöljligades och inte togs på allvar. Nuförtiden är medvetandet om dessa frågor högre och debattklimatet är schysstare; mer "freedom of speech". :) Därför pratas det idag också mer konstruktivt om dessa frågor, vilket är mycket positivt.

Med exemplen nämnda i artikeln ovan tycker jag dock inte att man ska slå sig till ro och tänka "ah, vi löser allt detta, det är lugnt". Lösningarna flyger inte in i munnen på oss utan att vi tar tag i dem. ;) Det behövs att driftiga att entrepenörer visar vägen, ett enskilda individer gör medvetna val, att politker agerar utöver att prata, internationella samarbeten, att naturvårdsorganisationer får stöd och sist men inte minst att resurser tilldelas för miljörelaterad forskning. Angående forskningen är det till slut också viktigt att inte glömma bort att det finns andra klimatfrågan.

Återigen, jag rekommenderar följande artikel i metro.

Ikväll halkade jag in på ett nytt program på SvT, ZappEuropa. Där fanns ett längre inslag om sopproblemen i Neapel, som jag skrivit om tidigare. Du kan se hela programmet och inslaget som ligger på hemsidan här. Inslaget ska ligga kvar och vara titt-bart i 30 dagar.

Jag reagerade över att en påvisad högre cancerfrekvens var så pass hög som 19%! Om det finns intresse för det ska jag försöka leta upp en vetenskaplig publikation för detta. Återigen skylldes problemen huvudsakligen på maffian, men jag tror nog att det också kan ses som ett exempel på hur det går när man inte bryr sig om miljön och hellre sopar undan mattan än försöker ta tag i det oromantiska och otrevliga problem som avfall kan vara.

I programmet intervjuades en SAKAB-anställd, som förklarade att något liknande inte borde kunna hända här, där myndighetskontrollen fungerar annorlunda.

Tack och lov.